torsdag 3 juni 2010

Om Gaza

Efter andra världskriget, en av mänsklighetens mörkaste kapitel, var det många som förklarade sin skamfyllda tystnad med aningslöshet. ”Vi visste inte vad som hände” bakom ghettots murar, i gaskamrarna, i nazistiska laboratorier. Vi hade inte en aning och vår okunskap blev ett grönt kort för grymheterna. Även idag är vi många som väljer att blicka bort och säga att vi inget visste om situationen i Gaza.
Men nu kommer vi inte undan längre. I internationell press läser jag om israeliska militärer som slår fredsaktivister blodiga och sen ger dem lugnande sprutor för att fortsätta slå dem. Det går inte att blunda längre.
Alla vet att en militärmakt inte får kapa skepp på internationellt vapen. Alla vet att man inte får döda fredsaktivister. Alla vet att man inte får ockupera en landremsa och strypa inflödet via land, hav och luft.
När hundratals högutbildade, etablerade, mestadels medelklassmän, fyller frihetsskepp med förnödenheter till de utarmade Gazaborna och sen blir attackerade går det inte längre att rycka på axlarna.
Vår utrikesminister Carl Bildt som ofta kritiseras för sina diplomatiska underdrifter ska ha en olivkvist. I engelskspråkiga Al Jazeera häromdagen talade han klartext. ”Det här är ett brott mot mänskliga rättigheter” sa han. Om underdrifternas man säger det måste det verkligen vara brutalt brottsligt.
Jag är stolt som svensk när jag hör Carl Bildt ta knäckebrödet ur munnen. Men han kan göra mer.
Vad har Sverige och Israel gemensamt? Vi ligger båda på tio-i-topp-listan över världens största vapenexportörer. Sverige satte förra året exportrekord när krigsmateriel för 12,7 miljarder såldes över hela världen. Bland köparna fanns länder som Pakistan och diktaturen Saudiarabien.
Trots att den svenska industrin förbjudits att sälja till Israel har Sverige enligt Sydsvenska Dagbladet köpt israeliskt försvarsmateriel för hundratals miljoner kronor bara det senaste decenniet. Mellan 2000 och 2004 importerade svenska försvaret krigsmateriel för 146 miljoner kronor från Israel. För några år sen beslutade Göran Perssons regering att skicka en militärattaché till Tel Aviv. Vad gör en militärattaché? Odlar det militära samarbetet och vapenhandeln, så klart.
Sveriges värdegrund vilar på idén om nedrustning, demokrati och mänskliga rättigheter. Vapenindustrin och vår värdegrund borde gå hand i hand. Är det någon som kan fixa till vår forna fredsimage är det Carl Bildt. För nu kan vi inte längre skylla på att vi inget visste.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar